Instagram
Twisters Cheer Elite har skapat en officiell Instagram där alla tränare för våra lag lägger upp bilder.
@twisterscheerelite
Klicka på bilden för att komma dit!
Nu taggar vi till igen!
Nu är det sluttävlat i Sverige för det här året, men det betyder inte att säsongen är över! Minior A, Junior A och Senior A börjar den här veckan träna inför Jamfest Europe i Liverpool 23 juni.
Minior A kommer att tävla i Level 2, Junior A i Level 3, och Senior A kommer att tävla i Level 4. Det blir en ytterligare tävling för lagen och också ett tillfälle att visa skills de inte fått köra i klasserna de tävlat i här i Sverige. Superkul ska det bli!
Minior A var där och tävlade förra året och kom trea i Youth Level 2!
Sprid lite kärlek
Bloggen You better work kör just nu en "sprid lite kärlek"-kampanj på sin
ask. En otroligt bra idé!
Skippa det negativa och fokusera på det som går bra! Alla lag visade verkligen att vi går framåt som land i helgen. Gå in och beröm de lag/personer ni tyckte stod ut!
Passar själv på att gratta Eagles (på bilden) till guld och MVP på SM. Programmet var klockrent och fyllt av glädje och engagemang!
True athlete
Do you have what it takes?
SM/RM
Tror aldrig jag har sett ett så bra SM/RM med så mycket bra cheerleading. Otroligt duktiga cheerleaders som verkligen visat att det är det här dom brinner för. <3
Nu är jag sjukt taggad på fys- och konditionsträning. Uppbyggnaden inför nästa år börjar NU!
Lycka till allihop! Vi hörs efter RM/SM
Lyft varandra i cheersverige
Nu är det tävlingsvecka och den stora finalen på det svenska cheeråret. Vi vill därför passa på att lyfta något vi tycker är otroligt viktigt - sportslighet.
Vi är inte många cheerleaders i Sverige men sporten börjar få fäste och blir större och större. Vi jobbar alla hela tiden för att få cheerleading att bli känt som en sport och det går mestadels framåt. När man är få som vi gäller det att hålla ihop, det är även en kännetecknande del inom sporten - gemenskap.
Vi har alla, oavsett förening, tränat många timmar och offrat mycket inför det som leder fram till prestationen nu i helgen. Istället för att lägga krokben för varandra ska vi samarbeta och bli ett ännu starkare cheersverige. Vi ska värdera det engagemang som alla har lagt ner och vara stolta över och stötta alla som för vår sport framåt. Det finns så många som lagt ner energi och tid på det som syns i helgen: aktiva, tränare, föräldrar, supportrar, förbundet och många många fler. Och alla har gjort det med sitt hjärta.
Vi vill uppmana alla att tänka på det i helgen. Visa support som publik, säg lycka till som aktiv och tränare, bjud på ett leende, gratulera till placeringar och undvik negativa diskussioner både under och efter tävlingen, det gäller även internet. Hela tävlingen och det som kommer efter ska genomsyras av respekt.
Vi har alla en sak gemensamt - vi älskar cheerleading.
Energy flow
Idag har jag haft så där mycket energi att man känner sig helt ostoppbar. När vi sprang före träningen gick jag ut i rätt snabbt tempo, men kände att jag orkade hålla i det. Det var bara att köra! Älskar den känslan. Har fortfarande supermycket energi nu efter träningen och kan inte få ro att sova. Stod på händer mot väggen i omgångar för att döda lite energi, men det kändes knappt jobbigt! Skulle kunna springa uppför ett berg.
Känns toppen så här inför RM. Är rejält taggad inför torsdag nu!
/K
I min träningsväska - Karin
Skor - Springskor och cheerskor. Jag har två par cheerskor jag byter lite mellan beroende på underlag och vad jag känner.
Vattenflaska - Givet, man måste ta igen det man förlorar när man tränar.
Tejp och linda - Om man gör illa sig. Jag borde egentligen ha en ispåse i väskan också, men den jag hade råkade aktiveras i väskan så jag fick kasta den.
Något att äta - Ibland har vi en liten paus under träningen där man kan äta något. Annars är det bra att ha något att stoppa i sig precis efter.
Nagelfil - Om man har för långa naglar eller om en nagel går sönder i samband med träningen så kan man fixa till det.
Fotskydd - Jag har en "dålig" fot, och ibland drar jag upp den gamla skadan och kan behöva använda skydd några träningar tills den blir bra igen.
Liten bag - Att ha alla saker i under träningen. Blir lättare att hålla koll om man bara behöver bära med sig sin lilla påse istället för att ha allt löst.
Vintertid har jag också en reflexväst med mig att ha på sig när man springer. Alla i Senior A har likadana västar som vi pimpade under en lagkväll.
WORLDSVECKA
Lycka till alla som tävlar VM och klubb-VM i helgen! Vi hejar på er här hemma. Visa alla vad Sverige går för!
Spring för cheersverige!
Sara skrev tidigare om vårruset i sitt inlägg
här. Sista anmälningsdag är den 26 april och själva loppet är uppdelat på två dagar
27 och 28 maj. Junior A, Senior B och eventuellt Senior A ska springa tillsammans den 28onde och sedan avsluta med picknickkorgen man får om man anmäler sig som grupp.
Är ni också sugna? Dra ihop ert lag och spring tillsammans med oss! Avgiften är 210 kr om man vill springa utan tidtagning och 260 kr om man vill springa med.
Här har vi en bra möjlighet att visa att vi cheerleaders är seriösa med träning och får en chans att synas ute i träningssammanhang. Sätt på er finaste cheerbow och spring för cheerleading!
Mer information om anmälan och tider hittar ni
HÄR. Vårruset finns även i många fler städer än Stockholm!
Om Karin
Det hela började med att jag var intresserad av att börja på gymnastik och ställde mig i kö till Nacka GF. Kön var rätt lång, och i januari 2002 ringde Katta hem till mig och frågade om jag var intresserad av att testa cheerleading under tiden jag väntade. Jag hade då ingen aning om vad det var, men "bygga pyramider" lät ju kul och att man skulle lära sig gymnastik också lät ju bra.
2002
En söndag begav jag mig tillsammans med mamma och pappa till den lilla fjuttiga gymnastiksalen i Jarlabergs skola för min första träning i Träningsgrupp 2. Jag blev den tredje medlemmen i gruppen. Japp, vi var tre i laget. Minns träningen så väl. Vi blev filmade i ready position och fick träna på skillnaden mellan krum och svank bland annat. Kommer till och med ihåg vad Katta hade på sig. Och i slutet av träningen fick vi bli upplyfta i hiss av tränar-Henke. Basade gjorde två hjälptränare. Vi hade alltså fler tränare än vi var i laget, haha.
Lärde mig en del grunder under min första termin, och på våruppvisningen visade vi upp ett litet program med motions, ramsa, thigh stand och kanske nåt hopp.
Jag står längst fram i vår rad.
Under sommaren åkte jag tillsammans med folk från Trgr 1 på läger med Lightnings i Linköping.
Fortsatte i träningsgrupp nästa säsong.
2003/2004
Under den här säsongen gick jag ett tag parallellt i två grupper, min gamla träningsgrupp och uppvisningsgruppen. Egentligen var jag för liten för att gå i uppvisningsgruppen, men det visade sig att de skulle tävla DM och jag fick haka på ändå. I och med detta hade jag t.ex. träning två gånger på söndagar.Minns denna säsong som rolig. Tror att jag lärde mig en hel del. DM 2004 var... intressant. Uppvisningsgruppen ställde upp i Cheer B Junior, vilket vi redan hade ett lag i. Vi tävlade i svart Twisterströja med vit miniminiorkjol och hade thigh split som vändes ner till thigh stand, värsta stuntet va! Kanske en hiss också. Vi kom sist och riktiga Jr B vann.2004/2005Jag hade länge beklagat mig över att jag var den enda i föreningen i miniorålder med tillräckliga färdigheter, men sommaren 2004 ringde Junior B:s tränare Jenny och frågade om jag ville börja i ett juniorlag, även fast jag bara var 10 då. Självklart gjorde jag det.Vi tävlade i cheer A Junior och tog guld på DM samt silver på SM. Helt okej första år i ett tävlingslag! Vi åkte aldrig till EM pga att folk skulle resa bort. Eftersom vi var ett helt nyihopsatt lag på ny nivå trodde ingen att det skulle gå bra och hade räknat med att kunna resa bort när EM var. Riktigt synd tycker jag, som nu år 2013 fortfarande aldrig tävlat just EM även fast vi haft möjlighet flera gånger.
Bild från DM. Gustav som många nog känner igen som spotter tränade oss den här säsongen.
2005/2006
Detta år gick sådär. Det började många nya i laget, men många hoppade också av tidigt under säsongen. Vi fick vårt program koreograferat av Peter som skulle kommit året innan också men som då blev sjuk. Lärde mig under hans vistelse att enkla från hiss, och jag tävlade det året med... handvolt!
Det visade sig nära DM dock att vårt program nog var lite över vår nivå, så Kickan (känd domare, nu tränare för Dragons) kom och cleanade upp vårat program, men trots det tillcleanade utförandet så räckte det inte till mer än en sistaplats (4 av 4) på DM. Lite tråkigt efter 2005 års framgångar, men vad gör man. Minns Cougars som asgrymma det året. Jämför deras dubblar från arabesque med våra extension full downs...
Tävlade också i Group Stunt Junior. Jag var reserv för stunten och fick hoppa in som fram för att en tjej i laget fick körtelfeber. Vi kom trea av tre på DM, men vi gjorde det mest för att vi tyckte det var kul.
Under våren fick vi konstiga order om att lära oss bland annat Senior A:s ramsa och dans. Det visade sig vara för att man till SM ville fylla upp Senior A till max (man fick då tävla med 25 pers). De flesta av oss juniorer slussades in i seniorlaget och programmet började göras om.
Jag utvecklades otroligt snabbt under några veckor våren 2006. Lärde mig dubbla från hiss, åt båda hållen. Lärde mig att stå i a-lib (på tiden kanske?) och fick testa trevåningar som topptopp. Satte även min stilla flickis själv för första gången den våren.
På grund av vissa saker som hände extremt nära SM så blev tävlingen aldrig av, och säsongen slutade på ett väldigt konstigt sätt. Dock var jag på SM som publik för att heja på Steph som tävlade individuellt och på Jr-stunten. De tävlade sedan EM och kom typ femma eller något sådant om jag minns rätt.
2006/2007
Detta var min första Senior A-säsong! Och även första säsongen som Tiy och Mark från World Cup kom till oss och koreograferade. Då var jag fortfarande liten, så jag skulle slängas upp i trevåning och grejer och Karin 12 år tyckte detta var smått skrämmande. Eller som Tiy sa till mig senast de var här "You HATED it!".
Innan DM åkte vi till Tyskland och tävlade Beach Cup för första gången. Det var min första utomlandstävling och det gick bra också. Win win!
Även DM gick som det skulle får man väl ändå säga. En tredjeplats och vi tränade vidare mot SM. Dock ledde det i slutändan till att vi till och med förenklade stunt.
SM gick inte så asbra. Min voltbasket i sista pyramiden landade på golvet (men ingen fick ont) och vi fick 20%, vilket ledde till plats 10 av 10. Året efter ändrades procentregeln till endast 10%... Har hört att folk "tyckte synd" om oss och tyckte att SCF-skulle göra avdraget "snällare" så det inte påverkar så enormt, men jag vet inte om det är sant.
2007/2008
En säsong jag har många bra minnen ifrån.
Före DM tävlade vi Valfrid och Beach Cup, som båda gick bra.
DM ledde till ett brons och vi taggade vidare till SM där vi ville ha revansch för förra säsongens katastrof.
Blev brons även på SM, ett som ligger mig väldigt varmt om hjärtat faktiskt.
Det var även inför detta SM som jag blev Carrot på riktigt. Carro och Rosie hade fixat t-shirtar till alla med smeknamn. Jag hade kallats det ett tag pga mitt röda hår (som jag inför SM dock färgade brunt) och det har hållt i sig sedan dess. Den eviga moroten. Lagets ginger.
2008/2009
En bra säsong, som skulle komma att bli min sista. Om det är något jag tänker på när jag tänker på den här säsongen så är det att springa ute. Det var no mercy som gällde. Det var ut och springa innan varje träning. Varken minusgrader, is eller kolmörker satte stopp för oss, och det märktes på konditionen. Kunde springa och springa och springa...
Under hösten tävlade vi återigen Valfrid, minns inte hur det gick men jag tror att vi fick någon medalj. Det roliga var i alla fall att vi tävlade i gymnastik. Nu när jag tänker på det så gjorde vi ju det 2008 också, men det gick inte bra för vi fick avdrag för att vi inte hade gymnastikdräkter. 2009 satsade vi stenhårt i alla fall och lånade dräkter av gymnastiksektionen. Vi kom 4 av typ 20 lag, och det är ju helt ok för ett gäng cheerleaders ändå.
Återigen tävlade vi Beach Cup under vintern. Den här gången tävlade Eagles också. Vi tog silvret, 0,89 poäng efter Eagles (vi har aldrig varit så nära att slå dem, och det är det enda lag vi aldrig placerat oss bättre än under åren).
DM var lite av en besvikelse då vi kom fyra, men vi jobbade på för att kunna ge järnet på SM, vilket vi gjorde och knep bronset.
När den här säsongen började lida mot sitt slut hade jag tagit beslutet att sluta på cheerleading. Det var ett väldigt tufft beslut, men då kände jag att jag ville vara mer fri att göra vad jag hade lust med när jag hade lust med det.
Att sluta på cheerleading fick mig att inse hur mycket det betytt för mig och hur stor del av mitt liv det varit. Ibland kände jag att det var världens bästa beslut att sluta för att jag kunde gå på konsert när jag ville, och ibland saknade jag det så jag ville dö. Jag var även otroligt rastlös då jag inte hade speciellt mycket schemalagd fysisk aktivitet.
2009/2010
Min första säsong utan cheerleading. Jag var lite småsur för att Senior A äntligen åkte till Worlds, och jag inte gick kvar. Jag var och tittade på DM och fick efter det för mig att jag var heltaggad på att börja i Senior A igen och gjorde tryout. Dock tackade jag nej till plats i laget redan innan jag fick veta om jag ens kom in. Det kändes som ett lite hastigt beslut och jag var inte säker på om det var det rätta för mig just då.
2010/2011
Sent hösten 2010 blev jag uppringd av min gamla lagkamrat Inez som då var tränare för Senior nybörjarlaget. Hon sa att flera hoppat av under hösten och frågade om jag var intresserad av att tävla. Hon och Diana, en annan av tränarna, skulle det och hon hade raggat upp några andra gamla seniormänniskor också. Jag sa ja, och det visade sig vara ett jättebra beslut.
Jag tyckte det var så kul att vara tillbaka att det inte ens var tråkigt att gå i ett nybörjarlag. Tvärtom! Hann träna två träningar och sen blev det juluppehåll. Efter det var det nästan DM (det låg sjukt tidigt 2011) så det var bara att sätta igång och lära sig programmet.
Så 2011 gjorde jag i min hemstad Uppsala comeback på cheermattan. För första gången i mitt liv tävlade jag i ett fullt lag. DM-prestationen räckte till ett silver.
Mellan DM och RM tränade vi stenhårt för att få timing och utförande perfekt. Vi fick göra om lite i programmet också för att vi blivit två färre. Jag fick en topplats och kände mig mer hemma igen.
Hela RM var en underbar upplevelse för vi hade så roligt och allt kändes så lugnt. Vi markerade inte ens programmet i uppvärmingshallen. Vi bara dansade och hade kul innan det var dags att köra.
Hade asroligt på mattan och Katjas tillstånd efter vi kört visade att det jobb vi hade lagt ner gett resultat, och på prisutdelningen kom belöningen. Inte bara guld, utan MVP också. Betyder otroligt mycket för mig. Helt klart ett av mina lyckligaste cheerminnen.
Från början hade jag tänkt stanna kvar i Sr B, för jag trodde inte att jag skulle ha tid med A-lag. Men efter att ha tjuvtränat lite med Sr A några gånger under våren bestämde jag mig för att jag ville tillbaka. När man väl börjat köra sina avancerade saker igen nöjer man sig inte med mindre, så jag gick till tryout.
2011/2012
Var hur kul som helst att vara tillbaka på A-nivå igen. Den grundträning jag fått av min termin i Sr B hade lett till att mina avancerade hopp och volter till och med var bättre än innan jag slutade 2009. Att jag var tillbaka som topp också gjorde det extra kul. Det är det jag alltid gjort och kan bäst. Bara känslan av att cradla var otrolig efter två års uppehåll och vi ska inte ens snacka om när jag körde min första voltbasket sen 09. Det var en sån frihetskänsla.
Under hösten kom jag tillbaka till där jag låg på volter 2009, och satte min rondat flickis salto på hårt igen. Att veta att jag säkert skulle tävla på minst det kändes asbra då jag fick min bortplockad innan SM 2009 för att jag kraschade för ofta.
Vår första tävling blev Beach Cup i december. Programmet satt sådär, men jag satte salto för första gången på tävling. Juniorer hade vi med oss också. De kom trea och vi tvåa, not bad! Fast egentligen hade jag hoppats på att slå Viqueens Elite-lag, men de var cleana, och vi var för tidigt in på säsongen för vårt program.
Ganska nära inpå DM stukade jag foten riktigt rejält och kunde inte träna på ett tag. Väl på DM-dagen hade jag fortfarande inte voltat sen jag skadade mig, men det var bara att köra. Gick jättebra i förträningshallen men satte i händerna på tävling.
DM 2012 var väldigt speciellt för mig. Min första verkligt betydelsefulla tävling tillbaka i ett avancerat lag. Vi satte programmet och sedan var det bara att hoppas på det bästa. Det fanns nu bara tre stockholmslag i vår klass och när de ropade upp Dragons som trea brast det för mig. Tårarna började rinna och jag klämde förmodligen sönder Celines hand. Det betydde ju att vi hade kommit etta eller tvåa. Aldrig under alla mina år hade jag placerat så bra med Senior A. Och aldrig hade Senior A placerat så bra innan jag började där heller. Det var sensation. Twisters skrev historia. När de ropade upp oss som silvermedaljörer i Senior Avancerad och man äntligen kunde släppa ut känslorna ordentligt bara rusade jag mot Steph, som också hängt med i Sr A läänge. Vi båda förstod. Otroligt stort för mig. Väger tyngre än RM-guldet.
Efter DM var det dags att ladda om till Worlds. Jag stukade om foten och stannade återigen upp i voltutveckling. Var väldigt nära att sätta min skruv på spring floor innan, men jag tappade hoppet lite efter andra stukningen. Den gick dock över snabbare än den första och jag kunde börja köra rätt fort. dock hade jag sammanlagt varit borta från voltträning så pass mycket att jag till slut inte fick till skruven tillräckligt bra. Det var jag lite ledsen över då jag var fast besluten att ska vi tävla i IO5 ska jag minsann köra level 5-gymnastik också. Men men.
Hela Worlds-upplevelsen och de tio dagarna vi spenderade i USA var hur bra som helst. Vi kom 11 på finals, vilket man ju får se som rätt bra ändå. GymTyme Pink vann, till ingens förvåning.
När vi kom hem var det bara några få träningar till SM. Man han knappt ställa om till att köra på hårt igen, och SM gick sådär både prestations- och placeringsmässigt.
2012/2013
Den här säsongen hade tränarna och Katta beslutat att vårt lag skulle gå ner till fortsättning för vår långsiktiga utveckling. Vi har under säsongen haft mycket problem med skadade och långtidssjuka, men jobbat på ändå.
I februari var det dags för DM och siktet var inställt på att komma fyra eller bättre, så at vi skulle kvala till RM. Prisutdelningen var en av mina mest nervösa någonsin, fortsättningsklassen kan ju gå i princip hur som helst. Till slut ropade de upp oss som vinnare. Senior A:s första guld på ett SCF-mästerskap, och en biljett till RM säkrad.
Just nu tränar vi inför RM och Jamfest Europe som går i Liverpool i juni. På Jamfest kommer vi att tävla i level 4. Det ska bli jättekul! Även vårat Minior A och Junior A ska dit.
Mellanmål <3
Blåbärssoppa och surdegsmacka med salami och avokado efter en power walk i vårsolen. Mellanmål är underbart! Vilka är era favoriter?
“We must become the change we want to see.”
Det finns så mycket jag vill att svensk cheerleading ska vara. Jag vill se ett cheersverige som tränar hårt och målmedvetet. Att Sverige är ett land vi tillsammans sätter på kartan som representanter för bra cheerleading och engagemang inom sporten. Jag vill att vi ska höja vår nivå, framförallt inom gymnastiken, och sträva efter perfektion i det vi gör. Jag vill se tävlingar där inga bygg faller. Ja, listan är lång.
Idag tänker jag slå ett extra slag för något som jag tycker går över mycket annat och jag så ofta måste påminna mig själv om; jag vill se ett cheersverige som tränar rätt och långsiktigt för att inte slita ut oss.
Imorgon är det Tumbling Thursday och jag lyckades få en plats innan det blev fullt. Tyvärr så har de senaste dagarna motvilligt spenderats tillsammans med en dunderförkylning. Många gånger har jag i liknande situationer låtit min vilja köra över fast jag borde ha backat.
Imorgon ska jag ta rätt beslut och träna rätt - alltså inte alls om jag är lite sjuk. Träning är som bara nyttigt när man bygger upp och inte bryter ner sig själv. Hur mycket jag än vill volta på torsdag kommer jag förlora på det. Det är dags att börja tänka långsiktigt och sluta stå och stampa på stället.
Ut i solen!
Äntligen verkar våren komma hit till Sverige! Precis i tid för ledigheten under påskhelgen och även påsklovet för vissa. Vi ser ingen anledning att varken vi eller ni ska sitta inne vid datorn under den här helgen så vi hörs igen på måndag. Ut och umgås med nära och kära i påsksolen, ät påskägg och unna er välförtjänta sovmornar. Det är ni alla vi värda!
Använd också helgen för att
ladda upp med ny energi inför kommande veckor, inte långt kvar till tävling. Är ni träningssugna kan ni anmäla er till vår tryoutträning nästa onsdag 3/4 16-18. Anmälan görs på
hemsidan.
Själv laddar jag inför en vecka full av träning med Tumbling Thursday, gym, springtur och förhoppningsvis massa utomhusträning.
Om Celine
Jag började på cheerleading hösten 2006 i Twisters Jr B. Jag tror att vi var runt 10 st då men när DM äntligen kom i mars var vi helt plötsligt bara sju glada spinkisar som skulle ut och tävla i Botkyrkahallen. Dräkterna skavde överallt men ändå så kände jag mig finare än någonsin. Vi satte hela programmet och tappade jättemånga hårspännen och kom trea, vilket var sist. Det var fint ändå för vi kunde skylla på hårspännena och glädjas åt medaljen runt halsen. Det var nog tur att vi aldrig kvalade till RM för vi hade lite träning att ta igen. Vi tränade två timmar i veckan men jag tyckte ändå att cheerleading var mitt liv. Jag brukade träffa en kompis och träna hjulningar och ljushopp i hennes trapphus på kvällarna och stretchade spagat hela tiden för det hade jag hört att man skulle göra. Kan inte säga annat än att jag var en riktigt glad amatör!
Året efter det blev vi några fler i laget och fick koreografi av Tiy och Mark från World Cup. Visste inte vilka de var men hade hört att deras lag hade vunnit något och det lät ju coolt. Nu gråter jag lite inombords när jag tänker på det, det var ju så häftigt men vi hade ingen aning. Jag bestämde mig också för att tävla individuellt bland annat för att man då fick träna extra 8-9 innan träningen 9-12 på söndagar. Herregud... Jag blev även hjälptränare för Senior B och tränade med mina bara 14 år tjejer som var upp till dubbelt så gamla som mig. Jag hade också fått upp ögonen för löpning med hjälp av Nike+ som man kopplade in till iPoden. Redan där var jag hooked på deras produkter och ett intresse för själva träningen börjar SAKTA men säkert skapas.
Individuellt kom jag fyra av fyra men har fått veta nu på efterhand att jag kanske egentligen kom trea. Spelar ingen större roll nu men jag vet att medaljen hade värmt mitt lilla cheerhjärta enormt då. Både vi och Sr B tog silver på DM så det bar av till RM i Borås i buss tillsammans med resten av Twisters. Det kan ha varit en av dom roligaste resorna någonsin. Inte visste jag då att man sedan skulle få komma tillbaka till Borås var och varannan helg.
Jr B kom på sjätte plats, Sr B fjärde plats och Sr A tog brons.
När vi kom hem var det helt plötsligt tryout. Flera skulle sluta i mitt lag och jag drömde i hemlighet om att komma in i Sr A. Tillslut bestämde jag mig för att söka och beslutet innebar både rädsla och glädje, seniorerna var ju stora och tränade så hårt.
Jag saknade några poäng och flickis och fick gå kvar i Jr B. Kände dock aldrig att dörren var helt stängd så jag såg tydligt mitt mål för sommaren: FLICKIS. Med orden "man behöver göra en volt 2000 gånger för att klara den" ekandes i huvudet satte jag igång. Pappa fick lära sig passa, smet in på grannens studsmatta på landet, var på sommarträningar - alla möjligheter togs och tillslut... gjorde jag den nästan själv på ICA-lägret och det räckte. Jag kom in.
Vi hade VÄRLDENS längsta pyramid och jag älskade allt med vårt program. Jag hade fötterna tejpade hela året och gjorde av med cirka fyra rullar tejp i veckan, men vad gjorde det, det var ju så kul.
Jag minns inte mycket annat än träning det här året. Att växla upp från Jr B till Sr A var nog det bästa och mest tidskrävande beslutet jag tagit inom cheer.
Med SM-brons i bagaget startade en ny säsong med ett nytt generationsskiftat Sr A med
ett tydligt mål - USA. Vi tränade fram ett helt nytt lag och kom tillslut mot alla odds fram till Worlds för att tävla.
Jag var nog ungefär så här lost hela resan då jag hade lyckats dra på mig både halsfluss och öroninflammation. Trots allt som gick fel var det en fin resa och vi klarade det vi skulle uppnå.
2010/2011 var ett år fyllt av fina minnen: Big Spender i dansen, Beach cup i Tyskland, vi var tillbaka på rätt nivå för vår klass och såklart SM-bronset. Vi var ett tight lag och jag hade det otroligt roligt varje träning, det minns jag. Säsongen var också präglad av skada för min del. Det tog lång tid för mig att komma på vad jag faktiskt skulle skriva om det här året och nu förstår jag varför, jag har förträngt det som var jobbigt. Jag avslutade säsongen innan med övertränade knän och stukade fötter. Jag var trasig och skulle vila mig bra under sommaren. Hösten blev en intensiv rehabträning och det var bland det jobbigaste jag har behövt gå igenom inom cheerleadingen -
att sitta brevid. Det var första gången jag på riktigt fick känna på hur det var
att verkligen vilja men inte få.
Ett år präglat av skada följdes av ett år fyllt av utveckling och motivation för min del. Säsongen 2011/2012 var kanske den tyngsta men också bästa jag varit med om. Volter släppte, DM-silver, Caitlin från WCSS hälsade på, träningsglädjen var på topp och jag kan helt ärligt säga att jag la all möjlig kraft och energi som gick det här året. Det är jag stolt över.
Stretchade jättejättemycket för att vinna Twisters bästa bow, på vad som för mig är "fel ben". Just to prove a point...
Våren 2012 avslutades med en riktig nystart. Vi skulle alla göra tryout inför nästa år och en ny stark vision las fram. Säsongen 2012/2013 började redan i juni med ett starkt lag som skulle tävla i fortsättningsklassen. Vi var få kvar från året innan och en massa ny motivation kom in. Jag var var nästan obehagligt taggad. Efter min student började hårdträningen. Hemträningsschemat följdes slaviskt och all annan träning välkomnades med öppna armar. Borås Summer Camp bokades och vi skulle även ha ett intensivläger i gymnastik de två första uppstartsveckorna i augusti.
Vindsurfing med Astrid. Vi tränade tillsammans så fort tillfälle gavs.
När man tränar mycket måste man också se till att lyssna på sin kropp. Under hela sommaren kände jag att jag trippade fram på tå och var rädd att bli sjuk. Min kropp och mitt immunförsvar var svagt och det krävdes inte mycket för att gå över gränsen. Efter en hel sommars tåtrippande smällde det till i Borås augusti 2012. För lite sömn under lägret och mycket träning under veckan innan följt av helglägret fick golvet att falla igenom. Jag blev sjuk. Det låter inte så dramatiskt men jag hade anat att det skulle komma och visste att det inte skulle försvinna snabbt. Jag kände det i hela kroppen.
Det kändes som den värsta förkylningen jag någonsin haft hade spritt sig i hela min kropp, ända in i benmärgen. Kroppen var tung och orkeslös. Jag hade tidigare haft en tendens att träna när jag varit sjuk men försökte att låta bli den här gången. Det här året skulle ju bli rätt. När vilan inte följdes av förbättring var vårdcentralen mitt nästa steg. Jag fick beskedet TWAR och mycoplasma - jackpott! Två vidriga saker som jag inte tänker lägga mer tid på att förklara här förutom att de påverkar lungorna och gör en riktigt riktigt sjuk. Började knapra medicin men blev inte bättre.
Veckor av sjukdom blev månader och de ambitioner jag hade med träningen gick i kras medan säsongen fortsatte med mig sittandes bredvid mattan. Jag la all min energi på att bli frisk. Jag la om kost, sov hela tiden, åt vitamintillskott, andades frisk luft och letade upp all information jag kunde behöva. Min enorma träningsmotivation jag tidigare haft kom nu till uttryck här. Men i november hade jag fått nog.
Ingen läkare eller medicin hade hittills hjälpt mig så jag letade mig till en specialist i Kopparberg. Jag hade i princip gett upp hoppet om att bli bättre på väldigt länge, klivit av från min captainroll som jag haft sedan 2010 och börjat fundera på en vår utan cheerleading. Jag hade nått min gräns för vad jag orkade.
I Kopparberg fick jag en nässpray och började helt plötsligt bli bättre. Löjligt hur länge man kan gå runt med något och så är lösningen så simpel. Beslut var dock tagna och jag skulle sluta i laget och lämna tränarrollen efter jul. Jag hade missat så mycket och visste inte när jag skulle vara på topp igen. Jag trodde aldrig att jag, lojal som jag är, skulle kunna ta ett sånt beslut men efter den här hösten kändes det inte annat än rätt mot mig själv och laget.
Det leder oss fram till idag. Efter en första och sista gång på mattan med laget på juluppvisningen lämnade jag cheerleadingen. Mitt fokus under våren skulle vara att bygga upp mig själv igen utan skador och starkare än innan. Pausen var inte lång innan jag gick in som tränare för Junior A och anmälde mig till alla lovläger och extraaktiviter som Twisters erbjuder. Jag håller mig fortfarande till min plan, men cheerleadingen kommer nog alltid att ha en plats bredvid mig. Visst gjorde det ont på DM att titta på mitt gamla lag och inte stå där med dem men jag ångrar inte mitt beslut. Jag är anmäld till tryout nästa år och planerar att komma tillbaka starkare än någonsin. Jag är inte helt frisk än och måste hela tiden hålla tillbaka mig själv i min träning men jag jobbar framåt och det blir bättre. Motivationen jag själv inte får utlopp för ger jag till er, här på bloggen. Ta väl hand om den åt mig!
Bjuder på en bild på mig när jag är mår som bäst, svettig på gymmet.
/Celine
Svar från frågestunden
Vad måste man kunna för att gå i Senior A?
För att komma in i Senior A måste man få över en viss poänggräns på vår tryout. Om ni vill veta mer om vad som krävs på tryouten är ni välkomna på de tryoutträningar vi håller. Nästa, och sista tror jag, är på onsdagen på påsklovet 16-18. Ni kan läsa mer om tryout och anmäla er till tryoutträningen på
hemsidan. Sen har vi som krav att man behöver göra flickis för att få tävla i SCF:s mästerskap och det gäller alla våra A-lag. Laguppställningen görs alltså om inför varje tävling. Så vi har inga speciella skillskrav förutom poänggränsen på tryout. Man är fortfarande med i laget även om man inte tävlar någon tävling pga flickisen.
Bra stretcher för ryggen, spagat och split?
Vi har ju gjort en film om enkel ryggstretch nu och planerar att även göra en lite mer avancerad. Sen har vi fått frågan att göra en film om hur man stretchar för heel stretch och bow så vi får nog in spagat och split där också :)
Hur gör man flickis?
Vi kommer att göra en film där vi visar förövningar och går igenom hur man gör en flickis. Vi tänkte göra den på Tumbling Thursday på påsklovet så den kommer strax efter det :) Hoppas att det är ok att vänta!
Vilka är ni som skriver och kan ni berätta lite om er själva? fin blogg förresten ^^
Vi heter Karin och Celine och går båda i Twisters. Just nu går Karin i Sr A och är tränare för Junior träningsgrupp och Celine är inte aktiv utan bara tränare för Jr A. Vi är båda 19 år och tog studenten i våras. Vi kommer att skriva varsitt inlägg snart om oss själva och vår relation till cheerleading.
Vilket är twisters benet? (Asså det man står på när man gör tex scorp eller spike)
Vi står på höger ben, samma som de gör i USA!
Twisterstävlingen
Idag hade vi vår årliga tyckartävling i Nacka Sporthall. Bra jobbat alla lag! Filmer och bilder finns på vår facebooksida. Klicka på bilden för att komma dit!
Publiken idag på tävlingen.
Frågestund
Vi fick ett önskemål om att ha en frågestund om cheerleading i allmänhet och om Twisters Cheer Elite. Om det är något annat ni undrar får ni självklart fråga det också. Vi ska försöka svara på allt och tar in hjälp från annat håll om det behövs.
Så nu kör vi! Fråga på!
Twisters Junior A DM 2013
I'm a winner baby, I came to win
Byt ut en halvtimma framför datorn eller TV:n mot 30 minuters springtur. Det är kallt ute idag så det passar perfekt att få upp blodcirkulationen lite. Eller så gör ni som jag och går till gymmet nu.
