trueathletes.blogg.se

Detta år gick sådär. Det började många nya i laget, men många hoppade också av tidigt under säsongen. Vi fick vårt program koreograferat av Peter som skulle kommit året innan också men som då blev sjuk. Lärde mig under hans vistelse att enkla från hiss, och jag tävlade det året med... handvolt!

Det visade sig nära DM dock att vårt program nog var lite över vår nivå, så Kickan (känd domare, nu tränare för Dragons) kom och cleanade upp vårat program, men trots det tillcleanade utförandet så räckte det inte till mer än en sistaplats (4 av 4) på DM. Lite tråkigt efter 2005 års framgångar, men vad gör man. Minns Cougars som asgrymma det året. Jämför deras dubblar från arabesque med våra extension full downs...

Tävlade också i Group Stunt Junior. Jag var reserv för stunten och fick hoppa in som fram för att en tjej i laget fick körtelfeber. Vi kom trea av tre på DM, men vi gjorde det mest för att vi tyckte det var kul.

Under våren fick vi konstiga order om att lära oss bland annat Senior A:s ramsa och dans. Det visade sig vara för att man till SM ville fylla upp Senior A till max (man fick då tävla med 25 pers). De flesta av oss juniorer slussades in i seniorlaget och programmet började göras om.

Jag utvecklades otroligt snabbt under några veckor våren 2006. Lärde mig dubbla från hiss, åt båda hållen. Lärde mig att stå i a-lib (på tiden kanske?) och fick testa trevåningar som topptopp. Satte även min stilla flickis själv för första gången den våren.

På grund av vissa saker som hände extremt nära SM så blev tävlingen aldrig av, och säsongen slutade på ett väldigt konstigt sätt. Dock var jag på SM som publik för att heja på Steph som tävlade individuellt och på Jr-stunten. De tävlade sedan EM och kom typ femma eller något sådant om jag minns rätt.

2006/2007
Detta var min första Senior A-säsong! Och även första säsongen som Tiy och Mark från World Cup kom till oss och koreograferade. Då var jag fortfarande liten, så jag skulle slängas upp i trevåning och grejer och Karin 12 år tyckte detta var smått skrämmande. Eller som Tiy sa till mig senast de var här "You HATED it!". 

Innan DM åkte vi till Tyskland och tävlade Beach Cup för första gången. Det var min första utomlandstävling och det gick bra också. Win win!

Även DM gick som det skulle får man väl ändå säga. En tredjeplats och vi tränade vidare mot SM. Dock ledde det i slutändan till att vi till och med förenklade stunt.

SM gick inte så asbra. Min voltbasket i sista pyramiden landade på golvet (men ingen fick ont) och vi fick 20%, vilket ledde till plats 10 av 10. Året efter ändrades procentregeln till endast 10%... Har hört att folk "tyckte synd" om oss och tyckte att SCF-skulle göra avdraget "snällare" så det inte påverkar så enormt, men jag vet inte om det är sant.

2007/2008
En säsong jag har många bra minnen ifrån.

Före DM tävlade vi Valfrid och Beach Cup, som båda gick bra.

DM ledde till ett brons och vi taggade vidare till SM där vi ville ha revansch för förra säsongens katastrof.
Blev brons även på SM, ett som ligger mig väldigt varmt om hjärtat faktiskt.

Det var även inför detta SM som jag blev Carrot på riktigt. Carro och Rosie hade fixat t-shirtar till alla med smeknamn. Jag hade kallats det ett tag pga mitt röda hår (som jag inför SM dock färgade brunt) och det har hållt i sig sedan dess. Den eviga moroten. Lagets ginger.

2008/2009
En bra säsong, som skulle komma att bli min sista. Om det är något jag tänker på när jag tänker på den här säsongen så är det att springa ute. Det var no mercy som gällde. Det var ut och springa innan varje träning. Varken minusgrader, is eller kolmörker satte stopp för oss, och det märktes på konditionen. Kunde springa och springa och springa...

Under hösten tävlade vi återigen Valfrid, minns inte hur det gick men jag tror att vi fick någon medalj. Det roliga var i alla fall att vi tävlade i gymnastik. Nu när jag tänker på det så gjorde vi ju det 2008 också, men det gick inte bra för vi fick avdrag för att vi inte hade gymnastikdräkter. 2009 satsade vi stenhårt i alla fall och lånade dräkter av gymnastiksektionen. Vi kom 4 av typ 20 lag, och det är ju helt ok för ett gäng cheerleaders ändå.

 

Återigen tävlade vi Beach Cup under vintern. Den här gången tävlade Eagles också. Vi tog silvret, 0,89 poäng efter Eagles (vi har aldrig varit så nära att slå dem, och det är det enda lag vi aldrig placerat oss bättre än under åren).

DM var lite av en besvikelse då vi kom fyra, men vi jobbade på för att kunna ge järnet på SM, vilket vi gjorde och knep bronset.

När den här säsongen började lida mot sitt slut hade jag tagit beslutet att sluta på cheerleading. Det var ett väldigt tufft beslut, men då kände jag att jag ville vara mer fri att göra vad jag hade lust med när jag hade lust med det.

Att sluta på cheerleading fick mig att inse hur mycket det betytt för mig och hur stor del av mitt liv det varit. Ibland kände jag att det var världens bästa beslut att sluta för att jag kunde gå på konsert när jag ville, och ibland saknade jag det så jag ville dö. Jag var även otroligt rastlös då jag inte hade speciellt mycket schemalagd fysisk aktivitet.

2009/2010
Min första säsong utan cheerleading. Jag var lite småsur för att Senior A äntligen åkte till Worlds, och jag inte gick kvar. Jag var och tittade på DM och fick efter det för mig att jag var heltaggad på att börja i Senior A igen och gjorde tryout. Dock tackade jag nej till plats i laget redan innan jag fick veta om jag ens kom in. Det kändes som ett lite hastigt beslut och jag var inte säker på om det var det rätta för mig just då.

2010/2011
Sent hösten 2010 blev jag uppringd av min gamla lagkamrat Inez som då var tränare för Senior nybörjarlaget. Hon sa att flera hoppat av under hösten och frågade om jag var intresserad av att tävla. Hon och Diana, en annan av tränarna, skulle det och hon hade raggat upp några andra gamla seniormänniskor också. Jag sa ja, och det visade sig vara ett jättebra beslut.

Jag tyckte det var så kul att vara tillbaka att det inte ens var tråkigt att gå i ett nybörjarlag. Tvärtom! Hann träna två träningar och sen blev det juluppehåll. Efter det var det nästan DM (det låg sjukt tidigt 2011) så det var bara att sätta igång och lära sig programmet.

Så 2011 gjorde jag i min hemstad Uppsala comeback på cheermattan. För första gången i mitt liv tävlade jag i ett fullt lag. DM-prestationen räckte till ett silver.

Mellan DM och RM tränade vi stenhårt för att få timing och utförande perfekt. Vi fick göra om lite i programmet också för att vi blivit två färre. Jag fick en topplats och kände mig mer hemma igen.

Hela RM var en underbar upplevelse för vi hade så roligt och allt kändes så lugnt. Vi markerade inte ens programmet i uppvärmingshallen. Vi bara dansade och hade kul innan det var dags att köra.

Hade asroligt på mattan och Katjas tillstånd efter vi kört visade att det jobb vi hade lagt ner gett resultat, och på prisutdelningen kom belöningen. Inte bara guld, utan MVP också. Betyder otroligt mycket för mig. Helt klart ett av mina lyckligaste cheerminnen.

Från början hade jag tänkt stanna kvar i Sr B, för jag trodde inte att jag skulle ha tid med A-lag. Men efter att ha tjuvtränat lite med Sr A några gånger under våren bestämde jag mig för att jag ville tillbaka. När man väl börjat köra sina avancerade saker igen nöjer man sig inte med mindre, så jag gick till tryout.

2011/2012
Var hur kul som helst att vara tillbaka på A-nivå igen. Den grundträning jag fått av min termin i Sr B hade lett till att mina avancerade hopp och volter till och med var bättre än innan jag slutade 2009. Att jag var tillbaka som topp också gjorde det extra kul. Det är det jag alltid gjort och kan bäst. Bara känslan av att cradla var otrolig efter två års uppehåll och vi ska inte ens snacka om när jag körde min första voltbasket sen 09. Det var en sån frihetskänsla.

Under hösten kom jag tillbaka till där jag låg på volter 2009, och satte min rondat flickis salto på hårt igen. Att veta att jag säkert skulle tävla på minst det kändes asbra då jag fick min bortplockad innan SM 2009 för att jag kraschade för ofta.

Vår första tävling blev Beach Cup i december. Programmet satt sådär, men jag satte salto för första gången på tävling. Juniorer hade vi med oss också. De kom trea och vi tvåa, not bad! Fast egentligen hade jag hoppats på att slå Viqueens Elite-lag, men de var cleana, och vi var för tidigt in på säsongen för vårt program.

Ganska nära inpå DM stukade jag foten riktigt rejält och kunde inte träna på ett tag. Väl på DM-dagen hade jag fortfarande inte voltat sen jag skadade mig, men det var bara att köra. Gick jättebra i förträningshallen men satte i händerna på tävling.

DM 2012 var väldigt speciellt för mig. Min första verkligt betydelsefulla tävling tillbaka i ett avancerat lag. Vi satte programmet och sedan var det bara att hoppas på det bästa. Det fanns nu bara tre stockholmslag i vår klass och när de ropade upp Dragons som trea brast det för mig. Tårarna började rinna och jag klämde förmodligen sönder Celines hand. Det betydde ju att vi hade kommit etta eller tvåa. Aldrig under alla mina år hade jag placerat så bra med Senior A. Och aldrig hade Senior A placerat så bra innan jag började där heller. Det var sensation. Twisters skrev historia. När de ropade upp oss som silvermedaljörer i Senior Avancerad och man äntligen kunde släppa ut känslorna ordentligt bara rusade jag mot Steph, som också hängt med i Sr A läänge. Vi båda förstod. Otroligt stort för mig. Väger tyngre än RM-guldet.

Efter DM var det dags att ladda om till Worlds. Jag stukade om foten och stannade återigen upp i voltutveckling. Var väldigt nära att sätta min skruv på spring floor innan, men jag tappade hoppet lite efter andra stukningen. Den gick dock över snabbare än den första och jag kunde börja köra rätt fort. dock hade jag sammanlagt varit borta från voltträning så pass mycket att jag till slut inte fick till skruven tillräckligt bra. Det var jag lite ledsen över då jag var fast besluten att ska vi tävla i IO5 ska jag minsann köra level 5-gymnastik också. Men men.

Hela Worlds-upplevelsen och de tio dagarna vi spenderade i USA var hur bra som helst. Vi kom 11 på finals, vilket man ju får se som rätt bra ändå. GymTyme Pink vann, till ingens förvåning.

När vi kom hem var det bara några få träningar till SM. Man han knappt ställa om till att köra på hårt igen, och SM gick sådär både prestations- och placeringsmässigt.

2012/2013

Den här säsongen hade tränarna och Katta beslutat att vårt lag skulle gå ner till fortsättning för vår långsiktiga utveckling. Vi har under säsongen haft mycket problem med skadade och långtidssjuka, men jobbat på ändå.

I februari var det dags för DM och siktet var inställt på att komma fyra eller bättre, så at vi skulle kvala till RM. Prisutdelningen var en av mina mest nervösa någonsin, fortsättningsklassen kan ju gå i princip hur som helst. Till slut ropade de upp oss som vinnare. Senior A:s första guld på ett SCF-mästerskap, och en biljett till RM säkrad.

Just nu tränar vi inför RM och Jamfest Europe som går i Liverpool i juni. På Jamfest kommer vi att tävla i level 4. Det ska bli jättekul! Även vårat Minior A och Junior A ska dit.